Är uppvuxen i en familj i Hovsjö, "the ghetto of the ghettos", men trivs här trots alla yxmän som härjat i området och en och annan bilbrand per gård. Har hunnit med ganska mycket under mina 21 år här på jorden:

* Skola

* Arbete

* Idol-audition

* Gospelkör/barnkör

* Skribent för en tidning m.m.

Men livet har inte alltid varit finemang vettu´. För 3,5 år sen var det mycket problem i mitt liv så jag rymde hemifrån, hamnade hos 5 olika familjer som jag flyttade emellan.

Betygen försämrades, jag åkte till Spanien på stipendieresa, kom tillbaka och hamnade på akuten p.g.a. näringsbrist och vätskebrist, fick leva på dropp i ca 3 dagar. Inget jag rekommenderar!

Var full av bitterhet och oförlåtelse mot min familj och vänner runtomkring. I desperation efter någon seriös mening med livet blandade jag in Socialen, mottagning för Unga, kuratorn i skolan, psykologer och en jättekonstig tant med stenar. Jag provade det mesta men inget gav mig äkta glädje i hjärtat.

Varken vänner, framgång eller annat. Det gick så långt att jag ville ta mitt liv och begå självmord. Och jag tror att den uppfattningen har ganska många ungdomar. Livet är inte alltid lätt (kan nog alla konstatera).

Men för 3 år sen gick jag med en vän till Södertäljekyrkan, och mitt i sången så började jag storböla som ett barn. Nånting hände med mig den minuten. Någon pratade om Jesus och att han dog på korset, vilket jag hade hört flera gånger under min barndom men tänkte att det är väl bara det, inget mer, där tar sagan slut. OJ VAD JAG HADE FEL BROSHAN! Där står jag och gråter och känner 2 saker i mitt hjärta:

1) JESUS, jag är så full av synd, jag är skamsen, äcklig, smutsig och inget att ha. Hur kan det stämma att du älskar mig? Hur kan du ens älska någon som jag?

2) JESUS, om det stämmer att du dog på korset och spikades för min skull för att jag skulle få ett nytt liv tillsammans med dig, då tror jag väl på det då!

Jag kan inte på teologisk, kemisk eller psykisk väg förklara vad som hände den dan när jag tog ett beslut att följa Jesus och lita på Honom men ETT kan jag säga: Oj VAD GUD HAR GJORT FÖR GREJER I MITT LIV!

Idag bor jag hemma och har en bättre relation till mina föräldrar, jag är full av hopp och lever ett kanonliv.

Och jag menar verkligen kanonliv! Att va kristen och ha en relation med Jesus och en stark grund att stå på när allt annat faller är SUPER! Jesus sviker aldrig! Jesus håller när allting annat faller. Han älskar oss SUPERMYCKET!

Han vill oss bara GOTT! Han längtar efter att vi ska säga JA till honom och få lära känna hur pass enorm den kärleken är. När man får möta den bleknar allt annat. Oohh YES!

Ok people! Det var det jag hade på hjärtat!

Om du läser det här vill jag säga till dig vem du än är: Du är så dyrbar, sedd, hörd och så älskad.

Någon sa en gång:

/peace, 2-kay

http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150178455419195&comments